Türingen’s Öblix, ”Midas”

När jag insåg att Bodil inte skulle bli någon tävlingsstjärna så köpte jag Midas. Han kommer från en ganska känd ”bruks-kennel” i södra Sverige och i denna kille hittade jag min tävlingsmaskin. Jag som var ganska ny inom bruksvärlden hade mycket att lära. Jag fortsatte träna räddning med honom och med ett uppehåll på två år så hade vi helt plötsligt bara en chans på oss att klara certprovet. Vi klarade det inte tyvärr så vi sadlade om och blev sökhundsekipage istället. Så från skallmarkör till rulle hund.

Två lkl tävlingar, en högre och en elit tävling sen insjuknade han. Han hade skador i bogen som vi försökte rätta till med hjälp av landets duktigaste ortopeder. Han blev opererad i omgångar på Strömsholms Djursjukhus och efter det följde en lång rehabilitering med treadmill, simning, kavaletti, sjukgymnastik, massage och stretching. Ett år senare hade han fortfarande ont och kunde inte ens fungera som pensionär, så närmare 7 år gammal fick han avsluta sitt liv. Han har lärt mig allt om olika träningsmetoder och hur en bra brukshund ska vara. Saknaden efter honom är fortfarande väldigt stor.

Svarte-Petters Bodil-Bandit, "Bodil"

Mitt livs första kärlek kom in i mitt liv för 12 år sedan. Hon var resultatet av efterforskning och noggrann eftertanke. Över ett år tog det att komma fram till att hon var tjejen i mitt liv. Tillsammans fick vi 10 fantastiska år. Hon följde mig genom 7 flyttar, varav två till avlägsna delar av landet, tre karlar, 6 katter (ej egna kattungar inräknade) motgångar och medgångar och inte en enda gång har hon svikit mig. Hon var väldigt speciell. De som haft äran att träffa henne vet vad jag pratar om. Det är svårt att beskriva henne i skrift, men hon ”valde” vilka hon gillade och inte, hon gjorde bara saker som passade henne. Med henne var ”uppfostran” aldrig klar. Hon gjorde alltid lite som hon ville.

Våran sport var räddning. Det var med henne som jag inledde den karriären. Pga en störning i sköldkörteln kunde vi inte fortsätta träna. Så vid 4 års ålder lade vi ner tävlingskarriären. Hon har lärt mig allt jag kan om problemlösning och motivation. Sköldkörtelrubbningen gjorde att övervikt var vad vi kämpade mot hela livet, men bortsett från det var hon ganska pigg tills hon den 15:e februari för snart två år sedan blev dålig. Veterinären ansåg att det klokaste var att låta henne somna in. Ingen obduktion genomfördes så vad som var orsaken är okänt med vet. misstänkte cancer. Så på min 31 års dag somnade hon på djurkliniken i Luleå. Hon är älskad och saknad av många.